Eftersom vi inte hade någon deadline att passa så tog vi den här matchen som en uppladdning inför senare och för att vi skulle ha lite koll på hur allting fungerade ute på den där arenan.
Pressrummet hade de fått lite mer fart på sedan häromdagen och det var ju snabbt jobbat.
Till och med internet fungerade och det var ju hur bra som helst.
Jag hörde inte om han gav något bra svar, jag stod nämligen samtidigt i kö för att hämta min fotografbiljett.
Invigningen var en kavalkad av kulörer på den chilenska himlen och nedan kan man se hur det såg på Estadio Nacional när Chile besegrade Ecuador med 2-0.
"Chi-Chi-Chi-Le-le-le...." var sången dem sjöng.
Kollar du ännu längre ner kan du också få känna hur det känns att gå på gatan upp mot stadion.
Där var inte tyst i många mikrosekunder kan jag lova....
Som man kan se på bilden ovan så hade jag väldigt kul med ett fishye-objektiv som jag lånade av Canon (jodå, de har service och utlåning här också) och i det där objektivet kunde man rymma hela stadion lite tjusigt.
Var man riktigt kreativ så insåg man att man lyckades få plats själv också.
Och här ser ni mig själv i en ännu mer kreativ selfie-variant.
Denna gången omgiven av mina fotografskuggor till kollegor.
Uppskattningsvis runt ett 40-50-tal fotografer var på plats och det ger ju trots allt ganska bra med plats runt planen.
Se själv nedan.
Det här bilden togs ju visserligen efter matchen, när nästan alla gått hem, men ändå.
Jag satt på nummer 18 och hade hyfsat med bra benutrymme.
Nästan en hel meters svängrum.
De där matstånden som blockerade halva gångbanan på vägen mot stadion vann vårt förtroende på vägen hem och det är väl kanske just då man inte skall testa dem....
Jag lät min kollega Brandâo käka först och ge sig utlåtande av en Hot Dog i bröd med 3 olika salsor och och diverse märkliga rörör som brett slevades på med väldigt stor smörkniv.
Vid den första tuggan ansåg han att den var smarrig vilket också gjorde att jag köpte mig en likadan.
Tre tuggor senare gav han den en ny bedömning : "Alltså, den smakade ju som sån där märklig kokt julkorv" och det hade han rätt i.
Det var baske mig ingen höjdare.
Vi tog en ny restaurang.
Tre meter längre bort fann vi istället det här stället som sålde grillspett och deras kök var både lite bättre och lite varmare.
Det smakade i alla fall både kött och grill.
Om de där spetten var riktigt genomstekta sådär klockan 12 på natten vet vi inte.
Det återstår att se imorgon bitti.
Vill man hänga med och se hur det ser ut när man traskar en bit av de 800 meterna från tunnelbanan till Stadion så kan man bara klicka Play här nedan.
Imorgon är en ny dag. Mer jobb, men inte om fotboll.
2 kommentarer:
Härlig rapport, det ser kallt ut.
Folk har tjocka jackor känns det som.
Kör hårt och mer "behind the scenes...please...
/Larsd
Ja, det är kallt som bara den. Mössan är på varje dag.
Jag skall försöka skriva när man får tid över, kul att du hänger med!
//D
Skicka en kommentar