Fotbolls-VM, fiskare och Sydamerika...

För exakt ett år sedan landade jag i Rio De Janeiro och hade sex veckor framför mig på ett Fotbolls-VM i Brasilien.

Det var den i särklass mest underhållande och troligen bästa jobbresa jag gjort men också den längsta, (inte distansmässigt, men tidsmässigt)

Sex veckor var vad som behövdes där borta i Brasilien men jag hade å andra sidan en kollega som pratade så pass bra skånska så man nästan kände sig som hemma.

  

Många har i efterhand frågat om det är jobbigt att vara bort så länge från familjen och den frågan är ju egentligen inte så svår att svara på....

Självklart är det jobbigt (men mest under de perioder när man har lite mindre jobb att göra om dagarna). När man har fullt upp tänker man inte på saknaden utan bara vaknar, jobbar, äter och sover.

Och ungefär så ser det ju ut 90% av dagarna.
Har man inga jobb inbokade så skaffar man sig diverse olika projekt att hålla på med.

Det är ju bara fotbolls-VM var fjärde år och i Brasilien en gång var 50:e år.
Åsa tyckte också gott att jag kunde vara där under hela mästerskapet och 6 veckor är trots allt en ganska kort period om man slår ut det på ett år.

När jag kom hem åkte vi på semester hela familjen och drog och fiskade i närmsta sjö.
Så här såg det ut två dagar efter VM-finalen.
Åsa tog morgonpasset vid sjön med grabben, jag tog eftermiddagen.

I vår familj försöker både jag och Åsa uppmuntra varandra att åka iväg på jobb och reportage som man brinner för att göra.
Åsa var ganska nyligen både i Italien och i Uganda och kom hem så sent som i Söndags.
I Uganda gjorde hon en del tunga reportage med Ia Wadendal som man kommer kunna se lite längre fram.

Hennes reportageresor är både tyngre, jobbigare och har mer tragiska öden än mina.
Även om fotboll och sport engagerar många så är det inte i närheten av det som Åsa gör.

Klicka bara på LÄNKEN HÄR och se själv.
Håll ögonen öppna när alla deras reportage från Uganda är klara för publicering.

Det är alltid bra när man har möjlighet att lägga mycket tid på sina jobb, allt blir bättre då, och mer genomarbetat, men efter två veckor i Brasilien skypade jag med dottern där hemma som beskrev hur hon kände med just det där faktumet:

-"Hej pappa, jag har glömt hur du ser ut! "

.... och vid det tillfället hade jag fyra veckor kvar.

Men när jag var åter på svensk mark spelade det ingen roll hur länge jag varit borta när de fick sätta tänderna i en VM-pokal och det var ju mer än vad Lionel Messi fick.
Sen drog vi ut och fiskade igen i närmaste sjö.

För övrigt så visade Brasilien sitt missnöje mot fotbollsorganisationen FIFA redan förra året.
Att den organisationen inte hade rent mjöl i målet visste man ju redan då och mycket av det som kommit fram under de senaste veckorna visade hur rätt de hade i Brasiliens favelor redan 2014.

Men FIFA kör vidare och ett nytt fotbolls-VM startar i dagarna, och hur exakt man skall benämna det där mästerskapet skall man ju tydligen också diskutera, men denna gång är det i Kanada och den 8 Juni spelar Sverige sin första match mot Nigeria.

Inför det mästerskapet har jag träffat två av världens främsta fotbollsspelare i Malmö, Marta från Brasilien och Anja Mittag från Tyskland, som båda spelar i FC Rosengård.

Artiklar om de två spelarna, och mer om fotbolls-VM, kan man läsa i Aftonbladets nya VM-bilaga.

Jag vet inte hur många svenska fotografer som finns på plats i Kanada men jag vet att Carl Sandin från Bildbyrån och Anna Tärnhuvud för Aftonbladet är på plats och jag önskar dem lycka till därborta. Det finns inte många saker som är bättre än att bevaka ett VM i fotboll !

Själv beger jag mig till sommarens andra stora fotbollsfest nästa vecka, den som komma vara i Chile.
Copa América.

Den 6:e Juni sitter jag så på planet till Santiago och får fira mig själv med en flygplansmiddag som födelsemiddag.
Förra året satt jag på Morumbistadions innerplan i São Paulo och tittade på Brasilien och Neymar när jag blev ett år äldre....

.... men Henrik Brandão bjöd i alla fall på en fin brasiliansk muffins på läktaren och när jag tittar på den här gamla bilden så hade jag inte mycket till frisyr under just det där VM-året.

Men när dottern i år kommer ropa att hon inte känner igen mig så är jag troligen redan hemma igen.
Två veckor får bli lagom för den här gången.
Sen drar vi på semester och packar ner våra fiskeprylar igen.
Grabben har redan köpt nya fiskespö.

Nuförtiden kan man också lite skämtsamt säga...
"Ingen sommar utan fotboll i sydamerika med Brandão...."

Det skall bli riktigt trevligt och fint att träffa den där skåningen på bilden igen.