Plåtis

Häromveckan blev jag lite snabbt inkallad för SkD Söndag för att porträttera Jens Olsson som jobbar som skådespelare på Malmö Stadsteater.
Han var en väldigt trevlig man och vår idé var att fotografera honom på ett tak, pga det faktum att han under de perioder han inte livnär sig som skådis då istället jobbar som plåtis och huserar på Malmös taktoppar.
Plåtis och plåtis...plåtslagare kanske man skall säga, så att det inte förväxlas med fotografyrket.

Intervjun gjordes tidigt en Måndag morgon så jag hade inte riktigt hunnit skaffa mig access under helgen, eller en hög stege för den delen, så att vi kunde promenera på Malmös taktoppar tidigt på Måndag morgonen.
Men eftersom slumpen ibland är ganska lycksom så fann jag en byggställning just utanför hans arbetsplats, Malmö Stadsteater.
"Jaja, bara kom opp harr" sa grabben som tittade ner från det röda taket och svarade på min fråga om man kunde knalla upp.

Jag rekade taket lite snabbt och den unga killen, som huserade med färgburkar och diverse byggmaterial visade mig hur man lätt kunde promenera runt på de hyfsat sluttande plåtbitarna.
"Åuh, se bara upp där, där är lite vatten, de e lite halt så halka inte, det är en 7-8 meter ner".
Okeej...
Jag lät grabben hålla kameran, och höll mig själv i en liten smal kabel som ringlade på takvrån.
När jag väl fick upp Jens Olsson på taket så traskade han runt som om han gick plattmark och satte sig till ro.
"Bra miljö det här", sa han.
I Caroline Alesmarks text rekommenderar han alla i kulturbranschen som vill bli något annat, att bli plåtslagare. Trevligt med människor som gör lite av varje tycker jag.

Själv vet jag inte vad jag skulle kunna kombinera med mitt fotograferande.

Det enda jag alltid haft i bakhuvudet om jag skulle byta jobb.. det har nog varit att bli sjukhusclown.