Workshop med landslaget : Creative photography.

När det svenska handbollslandslaget befunnet sig framför min kamera under de senaste två dygnen för ett reportage för Magasinet Match så märkte man tydligt att många blivit nyfikna på mitt arbetsredskap.

Den nyfiknaste av dem alla hette Fredrik Petersen och hans fotografiska förmåga var av absolut högsta kvalité.
Det bevisade han inte minst när han fick svaret "Javisst" på frågan om han fick låna kameran för att enligt egen utsago, "ta hur coola bilder som helst."

Hans kreativitet var det inget fel på, och utan att jag egentligen hade hunnit lära ut någonting så tog det inte många minuter innan han enkelt listade ut både hur man skulle stå med benen för bästa balans, samt hur man smidigast höll i kamerahuset och objektivet för bästa resultat.

Hans rekognisering av fotografiska objekt gick förträffligt snabbt även om de första verken kanske inte går till historien som några fotografiska storsäljare.

Eftersom det olyckligtvis blev något tillfälligt fel på autofokusen under den korta period Petersen lånade kameran så kan man inte riktigt veta om den första bilden som knäpptes medvetet skulle ha fokus på tavlan till höger, eller på Jim Gottfridsson till vänster.

 ©Alla foto: Fredrik Petersen

Bild nummer 2 var däremot en fotografisk höjdare.
Utan några större instruktioner valde fotograf Petersen att snabbt och enkelt istället placera objektet mitt i bilden, få till en hyfsad skärpa och även frysa personens rörelse när han dricker en kopp kaffe.
Nu gick det tydligen undan på den fotografiska kursen och man var således redo för nya utmaningar.

En sann fotograf ser inga hinder och inte heller några begränsningar.

Det gäller att variera både utsnitt och positioner så att man sparar både rygg och nacke. 

Har man väl intagit sin favoritposition så är det bara att stabilisera armbågarna mot knä eller bröst och fortsätta plåta på. 

Om positionerna efter ett tag skulle bli för obekväma så byter man snabbt.
En fördel är då att inta det som i fotografiska kretsar brukar vara populärt att kalla grodperspektiv.
Denna ställning är dock endast rekommendera för proffs men de som har koll på läget utnyttjar ofta alla de olika positionerna maximalt och till fullo.

Från ovanstående grodperspektiv fick än en gång Jim Gottfridsson agera model och som man kan se på denna bild så hade inte autofokusens problem börjat inträffa.
Den fotografiska betygsättning ligger ännu så länge på fyra handbollar av fem möjliga.

Efter en avstickare till det mer konstnärliga sättet att fotografera så fann vi även denna bild i kvällens producerade verk av Petersen. 

Vad denna bild berättar kan vi inte riktigt tyda men vi ser i alla fall en fin kombination av både färgskalor och linjer. 

När man så tröttnat på det konstnärliga fotograferandet så är det aldrig fel att prova på den mest klassiska av alla fotografiska sätt, papparazzi !

När man vet att förbundskaptenerna sitter ute i lobbyn så är det rimligen lönlöst att ens försöka gå dit och fråga om lov efter en bild. 

Det säkraste alternativet är helt sonika att säkra ett skott från distans, speciellt som man inte vet om de diskuterar kommande laguttagningar.

Här ser vi att fotografen arbetar med både förgrund och bakgrund på ett föredömligt och unikt sätt. 

De omkringliggande sakerna, dvs stolarna, lamporna, borden osv, stör inte märkbart bildens innehåll.

I fotografins värld, och i speciellt den dokumentära reportagefotografin, nämner man oftast utrrycket "att vara som en fluga på väggen".

När man väljer att tolka detta bokstavligt men samtidigt utveckla det till sitt eget personliga sätt så kan man i vissa fall även säga att uttrycket "vara en fluga på bordet" eller för den delen "vara en fluga på stolen" kan fungera lika bra.

Oavsett vilket så är det själva poängen som är det viktiga i det hela.

Man skall helt sonika göra sig osynlig när man fotograferar och tittar man på bilderna nedan så kan man knappt ens se att det finns en fotograf i rummet.

Efter några minuters ihärdigt lärande av fotografisk information valde fotograf Petersen återigen utveckla sitt ständiga arbete med skärpedjup.

Nedan kan vi alltså se hur man ganska lätt, utan att ens byta position, men med ett enkelt tryck kan byta skärpa mellan favoritobjektet Jim Gottfridsson och Tobias Karlsson.

"Det här var ju lätt!" var fotograf Petersens spontana uttryck efter bilderna nedan.

Och det var ju väldigt typiskt...

För just när det här med fotografi och skärpedjup började bli lätt och bilderna satt som ett högerskott i krysset så började kameramaskinen haverera.

Autofokusen ville inte riktigt hänga med längre och när Andreas Nilsson stolt visade upp sin vinnande hand i poker så var det tyvärr ingen som kunde tyda vad korten egentligen visar.
Det var faktiskt inte ens helt lätt att se att det är Andreas Nilsson på bilden eftersom skärpan sitter som en smäck på personens muskulösa vänstra axelparti.

Näväl, den här kameran verkade ha gjort sitt i autofokusmekanismen men innan vi lämnar in den för gott så gjorde Petersen ett sista försök att verkligen kontrollera om den var värd att lämna in på reparation.
"Kolla nu, nu sätter jag skärpan på den lila koppen" var Petersens ord innan efterföljande 2 minuter gick åt till full koncentration för att ställa just skärpan på koppen.
Av resultatets utgång att döma så kan man inte utesluta något annat än följande:
Autofokusen är trasig.

Han återlämnade kameran i samma skick som förutom men med den bestående brasklappen att något troligen är fel i mekanismen med skärpan.

Eftersom den nu ändå skulle skickas in på reparation så ville jag inte använda den mer under kvällen men eftersom fler stod på kö och ville prova att "bara hålla i den" så lät jag detta gå för sig.

Petersens favoritobjekt Jim Gottfridsson som aldrig förut hållt i en kamera av denna vikt tog att stadigt grepp om det svarta kamerahuset och utsåg ett lämpligt stilleben att föreviga till historien.
En ensam kaffekopp på en vit duk.

"Hur fungerar kameran?" var hans spontana reaktion innan kamerahuset rasslade iväg Gottfridssons första och enda bild för kvällen.
Den lila kaffekoppen var skarp som ett nyskördat halmstrå och med all säkerhet så verkade det som att problemet med autofokusen helt enkelt hade löst sig själv.

Bilden blev ett mästerverk i både form och färg och producerar man ett sådant verk under sin första kameratryckning så vet man att man har en fotografisk karriär att vänta efter åren som handbollsproffs.

Betyget till användernas kamerahantering när kursen gick till ända ges inget mindre än 4 gurkburkar av 5 möjliga. Hade skärpan varit bättre hade de legat bra till för en stark 5:a.

Att kamerans autofokus helt sonika lagade sig själv verkade vara ett mindre tekniskt mirakel.
...Men å andra sidan, det är inte mycket man blir klok på i dagens tekniska samhälle.