"Hur jobbar du i helgen?"

..är en fråga jag fick för tio sekunder sedan av tjejen min.
Och det här är nog första gången på 6 år som jag kan meddela så tidigt som på en Torsdag att jag faktiskt vet hur jag jobbar i helgen: dvs inte alls.

Jag är inte riktigt klar med min städning av dator, för det blev ju faktiskt lite jobb i grannlandet idag för en morgontidning i Stockholm och det är ju alltid trevligt med lite nyheter som omväxling.
På tal om städning av dator så hittar jag en del kul i mina mappar när jag nu har tid att städa den.

En rejäl städning var ju nämligen också precis vad som hade behövts på den här arenan i Reykjavik.
Den kylslagna, ej så förträffliga platsen på cementgolvet under läktaren, var den enda platsen som hade eluttag och samtidigt gav mig möjlighet att nå det trådlösa nätverket och min position blev således där.
Omgiven av flygande sopor och tallrikar, och diverse skit som den isländska publiken inte behagat slänga i tunnorna under förlustmatchen mot de gulblå.
Även om jag hellre skulle föredragit lite finare sopor vinande runt mina öron, eller, något bättre än sopor över huvud taget, så var det ju en kontorsplats som var i behov av städning. ..och när jag ser den här bilden så förstod jag också varför jag aldrig köpte Coca Cola Light i Reykjavik.

Nu stänger vi locket.

Och så bara sådär, så var man färdigjobbad!
Med sällskap av Claes Hall på min vänstra sida och en projektor på den andra sidan så fällde jag ner locket.
Läktaren i Lunds handbollshall gapade som ett stort svart hål och den låg helt öde om man bortser från VIP folket som hinkade öl i baren utanför pressrummet och en kille som lirade "hotel california" och några andra sköna refränger på akustisk gitarr.
Det var inte fel att ta del av den där gitarren när man fixade till kvällens bilder.
När bild nr 22 var skickad så la jag ner locket.

Den avslutande handbollsmatchen hade jobb nr 3141.
I vårt arkiv hittar jag 20641 sportbilder som jag bidragit med, och lite andra allmänna bilder också för den delen, och så saknas det några som jag ännu inte hunnit med.
Den summan får jag vara nöjd med även om det inte är kvantiteten som räknas.
Imorgon lämnar jag tillbaks kamerorna.
Nu har jag arbetat i 6 år som anställd fotograf och det får räcka för ett tag.
Det börjar bli dags att testa något annat.
Ett nytt år !
Nya utmaningar!
Dags att hitta på lite egna fotografiska projekt.
Det kan nog bli uppfriskande för både själen och kreativiteten!

Endast 10 $!

Jag tror jag slår till!! Vilket erbjudande! Helt i tiden!
Den har ju tom "Built-in-flash" och det verkar ju så lätt! Varför krångla till det med alla sladdar...

Julen är ute...

..och jag fortsätter efter min korta semester där jag slutade... med handboll. Det var ju inte mycket man hade att bjuda på efter 12 dagars blogg-torka, men å andra sidan, det var nog första gången på, tja, låt säga 6 år, som jag faktiskt inte ens tog upp datorn på en hel vecka under semestern.
Är det galet eller nyttigt? Jo, det kan nog vara ganska nyttigt ibland.
Å andra sidan så hade man ju Iphonen för att kolla det viktigaste, men det räknas väl inte...
Imorgon skall datorn få sig en genomgång.
Den skall rensas på skräp, bilder, råfiler och allt annat som ligger i den.
Sen åker den in i fabriken.

Handboll

Foto: Nils Jakobsson
Min kära kollega från Norrland leker i taket i Lillehammer och det gör han rätt i för bra bilder blir det också.
Själv kan jag bara minnas att jag bevakade min första och hittills enda VM turnering i handboll för många år sedan och den där turneringen i Tunisien blev väl början på fallet och liksom inledningen på slutet om man skall säga så.
Det var nog ungefär där, i Tunisien, det började gå åt skogen med andra ord...

Jaja, det var väl lika bra att Jakobsson tog över det där med handboll så att turen kunde vända igen.
En grabb från Norrland är väl trots allt född med gödsel i fickorna och kan nog föra en del tur med sig när det som mest behövs.
Annars måste jag nog påstå att handbolls landslaget är ett fint landslag.
Under pressträffarna i Tunisien lunkade alla spelare runt i lobbyn som om det vore vilket samkväm som helst och de där pressträffarna hamnade ganska snabbt i kategorin "lättjobbat."
Och landet Tunisien var inte dumt det heller för den delen.
När det inte var matchdags så var det inte helt fel att spendera några timmar på stan med kaffe och sällskapspel......och jag antar givetvis att Jakobsson även han hittar trevliga fik och sällskapsspel i Norge även om en kaffe kostar en dryg månadslön.
Men jag tvivlar dock på att han tycker det är lika kul att spatsera runt med diverse streetfotografering i Lillehammer som det var i Hammamet.



Och när man fikat klart, tagit sin eftermiddagslur, ätit sin kvällsmat och laddat sina kamerabatterier så var man taggad för en handbollsmatch, eller två.
Ja, ungefär sådär kunde dagarna se ut under den där turneringen.

snart 100

67 besökare kvar sen når vi 100-lax besök.
Den som lyckas med bedriften att ta en skärmdump på räknevärket när den står på 100 exakt och mailar den till mig får en present på posten.
Nästa present utlovas inte förrän den når miljonen.

Japan

För lite mer än två år sen tog jag till mig mod att starta igång den här bloggen och jag måste dock medge att mitt första inlägg någonsin inrymde mycket fakta och information, men kanske inte var det mest fantasifulla inlägget som publicerats på denna blogg.
Man fick ju förstås inse att man var tvungen att ändra på det där beteendet. Bilder var ju halva grejen, om inte hela egentligen.
Mannen på bilden nedan var den som påtalade att det här med blogg, det var något att satsa på, och så fick man några heta tips på hur det fungerade, det här med inlägg och kommentarer. Det första inlägget kom från Fukuoka. En liten by i Japan med några miljoner invånare, där vi i princip varje kväll gick och letade sushi som snurrade.
Notera blicken på mannen på bilden ovan, han kunde spana in ett rullbandssushi på mils avstånd och så var det bara att följa väderkornet. Och vi hittade alltid rätt.
Dock missade han just detta mästerverk, då det visade sig att TT:s utsände även han kunde spana in respektabla serveringar för rå fisk.Om vi bara kunde utläsa vad vi ätit så hade det kanske varit ännu trevligare, men det spelade egentligen ingen större roll, gott var det, och menyn var ju handskriven så det måste ju betyda att stället höll en formligen hög standard. Det är ju egentligen bara att studera bilden nedan så ser man hur nöjd man är efter att man nyligen mumsat i sig rå fisk med ris, serverad bakom ett mystiskt drapperi i ett skumt gathörn. Och så nöjd var man varje kväll efter att man intagit sin dagliga middag i landet Japan.Efter Japan blev det Kina och ett annat evenamang... men det är en annan historia. För lång för att skriva om här men om man klickar på den här länken så kan man i alla fall vittna en kort sammanfatting. Vill man se en längre så får man leta upp Augusti 2008 i bloggarkivet.

Filma

Jag måste börja lära mig filma.
Det skall bli mitt nästa projekt. Att ta tag i det här med film.
Det har jag gått och tänkt på alldeles för länge nu.
Final Cut nästa.
Och det ganska snart.Jag fick till en uttömmande bildtext till den här gamla bilden: "Turkiet. Träningsläger: Malmö FF. En av Malmös unga lärlingar Behrang Safari på stranden".
Nu spelar han i landslaget.
Vad hade den där bilden med inledningen av det här inlägget att göra?
Ingenting egentligen.

Sen senast...

Vad har egentligen hänt sen sist, eller om vi håller oss till den senaste veckan kanske?
Inte direkt några kioskvältare, men lite av varje och vi kan kanske summera, eller rättare sagt knyta ihop säcken för vecka 49, nu när det ändå närmar sig jul.
För ganska exakt en vecka sedan teståkte vi Malmös nya Metro. Två stationer.
De anhalterna susade vi förbi snabbt som bara den. Det gick tom så snabbt så vi inte ens hann lyssna på orkestern som var nere i systemet. Jag har tittat på folk som skottat snö... ..och folk som faktiskt var senare än jag själv med bytet.... Lite ishockey på det...Och ett snabbt svep in om Malmö arena där avd fotansvariga nog får något att fundera över till nästa år. Stort nät bakom mål som ej går att fotografera igenom är inget att rekomendera för kommande VM turnering.
"Nät med mindre hål då?" föreslog en pressgubbe. "Grattis, det blir nog kanon".
"Men hörnorna är ju nätfria?"
Lycka till ni som är där, i Januari ligger jag själv på en sandstrand. Varit på konstutställning och studerat ett inte alltför detaljerat porträtt av utställande konstnärs mor... Varit en dag i Danmark på hemligt jobb och träffade kungen i samma affär efter tre minuter som efter den shoppingen med all säkerhet åkte hem med baktung bil.
Rundade av veckan med enkät om vintriga huvudbonader i Sjöbo. Imorgon handboll.

De tre B:na.

Bärs, bilder och...Bizza. Gårdagen bjöd på en föträfflig kväll och man känner likadant efter varje gång man ses och tittar på bilder, man vill ha mer....
..och så avrundar man kvällen med samma fråga som man vaknar med nästa morgon "varför ses man inte så här lite oftare?"
Fast kanske hade vi det ganska lagom ändå.
När man har intagit känslan av att vilja ha mer så har man nog hamnat på en ganska rimlig nivå.
Några tog lite längre tid än andra med sin visningar, läs Anders Hansson, men han höll sig nog inom sin gräns på två timmar, (1 och 20 sa han själv) men vem brydde sig om det egentligen, för det var ju riktigt bra grejor han visade och jag får nog säga att jag blir förvånad om han inte kommer få med en bild, eller kanske två-tre reportage, i denna upplagan av Årets Bild.Anders bild projicerad på vår vägg, det är alltså Anders bild till höger.

Det fina med en kväll som det här slaget är ju att man kanske inte alltid tycker samma, och när diskussionerna hamnar på en nivå av den här digniteten... Vad säger ni om denna? "Ja" "Ja" "Nja" "Nej" Nej" ... så kanske man inser att vi har olika smak och tycke men då får man ju faktiskt bara skratta bort det.
Speciellt när man ibland också hamnar i meningskiljaktigheter som den här:
"Nja... den där bilden skall du ta bort va.. den är inte så bra"
"VA! det är ju den Bästa bilden"Kalle och Anders behöll i alla fall koncentrationen och vi alla sken nog upp lite extra när Emil Malmborg visade något alldeles extra och oväntat.
Detta låter vi förbli hemligt än så länge, och om vi inte ser det på Årets Bild, pga klassindelningar som kanske inte faller i smaken, så ser vi det kanske i Amsterdam framåt våren.
Tills dess så får ni nog fråga honom om det själv. På den här bloggen avslöjar vi inga fotografiska hemligheter. Mark Hanlon drog även han upp några ess ur rockärmen och likaså Kalle Melander som vanligt, men den enda som inte projicerade en enda bild på väggen var ju donnan min. Hon skyllde på ""för sen kväll" och "mammaledighet" under året, men det är en dålig ursäkt så det kommer nog bli en kollektion från henne också till slut.
Marks masterpieces.

Nu återstår det bara att sätta bildetxter, numrera och ladda upp. Å andra sidan kanske just den delen går rätt snabbt i år för min del...

Urval

Precis som min kollega herr Jakobsson resonerar så börjar det vankas tider då man måste börja gå igenom årets produktion.
Imorgon är vi några som delar på en lussebulle eller två och kollar på varandras produktioner på en av våra vita väggar och just i detta nu spenderar jag några minuter med att kolla igenom om man har några bilder att hänga i julgranen.
Men tyvärr fransmännen, ni kvalar nog inte in till mina bästa bilder i år...Fransmännen hittade jag när jag kollade igenom Vancouver produktionen men även om man befinner sig på ett Olympiskt spel i 21 dagar så blir det liksom inte så mycket pärlor ändå.
Nåväl, en och annan kanske man fick till ändå, men jag får se vad de andra har för åsikter om dem imorgon.
På tal om Kanada... Det landet är inte dumt. Dit kan man åka igen. Lätt.

Sånt som dyker upp...

Ibland kommer man över saker som kanske inte borde vara ämnat att återpubliceras men det finns vissa redigerings missar som bara helt enkelt är för bra för att inte visas igen.
Som den här enkäten... kanske, kanske blev det fel enkät svar på fel gubbe.
Klicka för att se den större.
...För vad saknas egentligen i den här lilla byn?...Och det hade varit väldigt intressant att se den här reportens min när det gick upp för honom att killen faktiskt bara hette..... Pinio.

Måndag morgon

Snön står som spön i backen utanför fönstret och hur underbart är inte det på en skala från 1-10 ? ... jag ger det en lätt 9:a.
Faller det mer så är det nog uppe och närmar sig 10:an.
För dem som håller sig inne bjuder jag på två fina inslag.
Det ena står herr Jakobsson för, och det var inte det enda fina han stod för igår.
När man på sisådär 20 minuter vispar och steker och bara så lätt svänger ihop en älg i ugnen så kan man ju som skåning inte bli annat än imponerad av de där norrländska matlagningskunskaperna.
Och imponerad blir man ju även av hans nya fotografkarriär.
Kolla bara det HÄR inslaget. ...Och har man även lite extra tid över och inte vill packa på sig långkalsonger och mössa och ge sig ut i snön så kan man ju även passa på att slå ett öga på den här HÄR bloggen som faktiskt är lite kul ändå.

Annette

Annette är en av de starkaste och modigaste människorna jag har träffat.
Jag har haft möjligheten att lära känna henne via Åsa, som följt Annette och hennes kamp mot hjärntumören i snart ett år.
Vi kan följa med på hennes blogg här och det borde ni göra.
Det är en gripande och stark läsning.
Idag hade Sydsvenskan ett nytt reportage om Annette.
Åsas bildspel ser man HÄR.
Vilken otrolig människa hon är, Annette.
Lyssna noga på Annettes och hennes man Dragans samtal i bildspelet. Jag börjar nästan gråta varje gång.

Behåll koncentrationen...

Jag var på bandy VM i Moskva 2008.
Kazakstan mot Finland var nog ingen bra match...

Full

Min dator är så full så det finns inte.
Till bredden fylld med bilder.
Det är dags att rensa den så jag kan jobba i normalt arbetstempo igen.
Jag ger mig i kast med att rensa ut råfiler från matchen i Milano.
Jag hittar en jubel bild efter Z:s mål.
Den lägger vi till kategorin: "Bilder som inte riktigt satt."

Republic of South Korea

Från det ena till det andra.
För några dagar sedan fotboll i Milano, för två dagar sedan fotbollsgala, igår fotografering i ett köpcentrum och för fem år sedan på landskamp i Sydkorea.
Tiden går snabbt när man har mycket eld på järnet och det blir tom så att minnet börjar svikta, för jag har faktiskt inte en blekaste aning om jag bjudit på ett Sydkorea inlägg förut men det gör detsamma, för trevligt var det och en ganska relaxad stämning.
Se bara här.
Mannen på bilden sover, ogenerat rakt upp och ner, men lite snett, i väntan på tåget, och så såg det ut lite överallt.
Koreanerna tog helt enkelt varenda tillfälle i akt att ta sig en liten lur när tillfälle gavs. Det gör jag själv också visserligen, dock ej på denna bild, men jag kan i alla fall konstatera att jag borde klippt mig. Vi avsparksdags minns jag att jag äntrade en gigantisk stadio fylld till bredden med rödklädda koreaner som inte hade en lugn sekund under hela kampen.
De härjade och skrek och trots förvarningar om att koreanerna är tokiga vid fotbollstittande så kan man utan tvivel påstå att de levde upp till förväntningarna.

Varken matchen, resultatet eller mina bilder gick knappast till historieböckerna men vad jag minns är att jag satt väldigt nära när Markus Rosenberg gjorde mål. Inte sjutton fick jag in den där bilden i tidningen, men när jag istället öppnade en blaska dagen efter så kunde jag istället se vilken tjusig kamerahållning jag haft under samma ögonblick. Det mest bestående minnet torde nog vara den delikata måltid vi fick serverad när vi på måfå valde i menyn och nickade till kyparen.
Vi beställde tydligen in en fashionabel mix av både det ena och det andra och när vi påpekade att bitarna var lite stora så kom kypar´n in med en sax och löste det problemet.Jag minns faktiskt inte hur mycket vi åt av det där kalaset, men jag minns mycket väl att vi aldrig beställde in drickan som var näst längst ner på den här drinklistan.
Fyra dagar blev det i Sydkorea.
Om jag åker dit igen, på semester kanske? ...Nja. Det ligger inte på högsta priolistan för semestermål.