Nilsson-Waldner 4-0

Daniel Svensson från Oskarshamns Tidning gjorde mer i Kina förutom att vinna Årets sportbild.
Han berättar HÄR om sitt besök på J-O Waldners sportbar i Peking och genast fick jag en flashback till år 2005 där jag uträttade en av mina största sportprestationer genom tiderna, och troligen även en av mina största fotografiska prestationer.
Allt under en och samma dag.
Det hela började i Shanghai där jag och Aftonbladets skånska reporter Johan Flinck fick äran att göra reportage om den stora WA under hans sista medverkan under ett världsmästerskap i Bordtennis.
Pingpong spelaren från Sverige visade sig som väntat vara omåttligt populär i det stora landet och när vitryssen Samsonov blev hans överman i kvartsfinalen så var det av någon anledning inte vinnaren i matchen som de kinesiska autografjägarna väntade på utanför arenan.Men nåväl, om vi nu kommer till den viktiga delen i detta inlägg så gjorde vi, liksom Daniel Svensson, ett stopp på J-O´s bar i Peking en vecka senare.
Eftersom vi planerat en intervjuv så dök den stora WA upp i tid och efter att vi smörjt kråset med Toast skagen och svenska köttbullar, som för övrigt satt ypperligt fint efter två veckor i kina, så var jag bara tvungen att mäta mina bollkunskaper i sporten bordtennis.

Det lilla bordet lockade i hörnan och Waldner som troligen ansåg sig som självskriven vinnare gav mig en ledning med 9-0 i ett set till 11.
PANG PANG sa det och två kantbollar senare hade jag utskåpat den store Waldner med setsiffrorna 11-0.
- Det är en tre-setare! utropade Walder och även efter seger i det andra setet så bestämde han sig hastigt för att det faktiskt var en sju-setare.
Ännu några kantbollar, nätrullare och smashar senare så stod det klart att Daniel Nilsson, faktiskt utan några större besvär, utskåpat den store Waldner med 4-0 i set.
I hans egen restaurang.
"Du spelade grym pingis Daniel..." var den stora Waldners ord efter bataljen, men tillade också "...även fast det var ett litet bord".
Frågan är om bordet står kvar på sin plats eftersom det knäcktes i två halvor efter min avgörande dundersmash.
Under hela 2005 väntade jag på bragdguldet men till min förvåning blev jag inte ens nominerad.
Samma dag som Waldner fick smaka på den skånska smashen så gjorde jag och Flinck reportage på Sportskolan Schichahai i Peking.
Det gick ganska ok där också faktiskt. jobbmässigt vill säga.
Kommer jag att slå denna dagen i mitt yrkesverksamma liv?
Knappt troligt.