Som ett OS ungefär

Av någon oförklarlig anledning så var jag trots kräftätande och en stänkare innanför västen under gårdagskvällen oförskämt pigg när klockan slog åtta imorse.

Åsa hade vänligheten att bjuda på nybryggt kaffe direkt när jag klev ur bingen och även om dagens sportevenemang skulle börja redan klockan nio så fanns det ingen anledning att vara där så fruktansvärt tidigt.

Runt halv elva fick räcka. Och det gjorde det gott och väl.

Den enda skillnaden från Peking var ungefär att antalet fotografer idag nådde ett maximum på 7 st, och att funktionärerna idag pratade härlig bred skånska.

Annars var det nästan precis som på OS.

Eller.

Nä.

Kanske inte ändå.