GW

Jag kommer ihåg ett möte för några år sedan inne på ett kontor på polishögskolan.
Vi skulle göra en Lördags, eller kanske var det Söndags, -intervju med Leif GW Persson.
Jag minns att han satte sig i sin fåtölj, samtalet inleddes, och jag var helt fast.
Jag vet inte hur många som har professor i kriminologi på sitt visitkort, men det verkar vara ett spännande val av yrke.
GW satte sig till ro i soffan på kontoret, lutade sig tillbaka, mumlade med sin låga röst och kändes otroligt säker på allt han filosoferade om.
Det var så intressant så det var inte klokt.
Han berättade om ett fall för några år sedan om en försvunnen kvinna där mannen gått ut i tidningen dagen efter hon försvann.
"Hon ligger i trädården sa jag direkt", berättade GW, men ingen kom liksom åt det där.
...."Jo, några veckor senare hittade dem henne i trädgården, precis som jag sa".
Samma sak förtäljde han några minuter senare men då var fallet fortfarande på tapeten så han filosoferade bara rakt ut i luften.
Några veckor senare läste jag i tidningen att han hade rätt igen.
"Ja, men ni förstår, ingen går ut i tidningen efter att ens anhörig har försvunnit, det har man inte sinnesnärvaro att göra"

Liksaå var fallet för bara ett år sedan när han gick ut och spekulerade i ett fall och så hände det en del grejor efter det där, någon fick kalla fötter, försvann, blev sinnesfövirrad och började brinna osv osv.
Han berättade att han varit på studiebesök på Sctoland Yard och bara det lät ju lite spännande.
Jag fick en bok av honom som hette Grisfesten. Den passar nog dig, sa han.
Jag har inte hunnit läsa den än, men det skall jag göra när jag får lite mer tid över.