På jakt.

Lite då och då, och ibland inte vid några speciella tillfällen alls, så öppnar jag min svarta cd-väska och kollar på några gamla jobb.
Det är ju alltid lite tillfredsställande, med tanke på att det var x antal år sedan man tittade på vissa jobb man gjort och minnet sviktar ju ganska snabbt även om man ännu inte är speciellt gammal.

Jag hittade en skiva som det stod Björnjakt på. Det hade jag nästan glömt bort att jag varit på.
Men för en herrans massa år sedan åkte jag på björnjakt för Dagens Industris Weekend bilaga.
Rakt in i de djupaste skogarna i Dalarna.
"Jaja, någon björn kommer vi inte stöta på" sa jägaren som vi hängde med.
"Risken att vi stöter på en björn är enormt liten, så ni kan räkna med ett jaktreportage utan fångst" löd hans inledande fraser.
Bilden på björnen i buren nedan skulle alltså med andra ord bli den enda björn vi skulle räkna med att se under de där två dagarna.

Men eftersom det inte hade skjutits ner någon björn på länge så var det kanske dags nu å andra sidan.

Vi strövade runt i skogen, jag, björnjägarn, reportern och hunden.
Vi hade allmänt trevligt, solen gasade på, vi stannade och käkade mackor, vi stannade och drack kaffe, och vi samlade intryck i bilder.
Utan bilder på björn dock.

Tills det föll sig så att hunden blev lite till sig och björnjägarn likaså.
Bara sådär så blev det ett helt annat ljud i skallet, och man märkte att det var något lurt i busken lite längre fram.
Björnjägarn vidtog försiktighetsåtgärder och bad oss orutinerade stadsbor ta skydd i lagom stor buske medan han själv gav sig iväg på egen utflykt tillsammans med den uppjagade hunden.
Och där satt vi då. Och väntade.
Tills det pangade till i buskaget ett 50-tal meter bort.
Sen blev det tyst.
"Vad hände nu ?" sa vi till varandra, tills det pangade igen.
Och igen.
Det var fullt blås från geväret därborta i buskaget och hade man inte trott att hunden hade skällt förut så kunde man nog vid detta laget höra den genom hela skogspartiet.

 En sisådär 10 minuter senare började det rassla i snåren bredvid oss.
Antingen så förväntade vi oss att inom ett par sekunder stå öga mot öga med en brunbjörn eller med en jägare som hade pangat något stort i skogsbrynet. Det blev det alternativ nummer 2.
"Ta mej sjutton, det var en björn!" sa jägarn.
Ibland ställer man sina moraliska aspekter åt sidan och inser att reportaget kommer bli aningen bättre med en fälld björn i ett björnjaktsreportage, men därutöver låter jag mina åsikter om björnjakt lämnas utanför.
Jag är för dåligt insatt i ämnet med andra ord.
Men nåväl, där låg den så.
Men en en hund som inte kunde sluta skälla.

Brun, mjuk och med tre kulor inborrade i den lurviga pälsen, och en nöjd jägare som genast skickade ut radiomeddelande till sina kollegor att de kunde lägga ner jakten för dagen.
Vi hängde på karavanen som kom med kärror och strödde hyllningsord till jägarn.
Hunden hyllades som en bra spårare och jägarn började planera vad han skulle göra av skinnet, skulle han sätta det i taket eller lägga det på golvet?

Att jag befinner mig i skogen omringad av mest män, och en och annan kvinna, utrustade med gevär, hör inte till vanligheterna, och att jag ser en björn som spänns upp framför näsan för att avlägsnas från sin päls är ju inte något som jag brukar uppleva speciellt ofta det heller.

Sällskapet drog in björnen i ett hus, flådde av pälsen och såg allmänt nöjda ut.
Jag tyckte väl inte det var den mest mysigaste synen man kunde uppleva, men det är ju som alltid när man har en kamera framför ögat, det mesta funkar att se.
Redaktören blev nöjd och det blev nog ändå vi trots allt.
Det blev ett omslag och några sidor jakt i bilagan och sedan dess har jag inte varit ute i skogen omgiven av bössor och farliga djur.

Så om jag rent relativt ser på hur många gånger jag gett mig ut på björnjakt och fångat björn så är min statistik ganska hög.
I tidningen gick det i färg, men nu när jag tittar på det flera år senare så kanske det kan vara dags att prova det i svartvitt.
Ja, det var det med det. Efter det här handlade de flesta av mina reportage om sport.
Nu börjar jag blir sugen på att fotografera andra saker igen.