Offside i England

För några veckor sedan begav jag mig till England för fotbollsmagasinet Offside.
Tillsammans med reportern Ulf Roosvald åkte vi till West Bromwich för att få svar på frågan, "finns det någon riktig engelsk fotboll kvar?"
Det reportaget kan man läsa i det senaste numret av Offside som kommer ut i butiken i början på nästa vecka!
Och om man har två minuter över så kan man titta på det här bildspelet från West Bromwich så länge.

Ö och landslag

Idag var det en sådan dag som man kallar en lång dag.
04.45 ringde urverket och klockan 06.00 satt jag på ett plan på väg mot Biskops Arnö igen.
Det var dags att gå igenom elevernas sportarbete och det var en väldigt duktig klass måste jag säga.
De har kommit långt, både i sina berättartekniker och sitt tekniska kunnande efter bara 3 månader på skolan.
Jag måste se om jag kan låna några av deras bilder och lägga ut här så ni själv kan se vad de producerade.
En snabb kvällsmiddag med praktikanten hann jag också avverka innan han hade vänligheten (tack joel) att ställa upp med biltransport till flyget.
22.40 klev jag in genom dörren i Malmö igen.
Och på tal om något helt annat så flög jag fotbollslandslagets gamla kärra när jag flög hem.
Fast å andra sidan, har man gått igenom sportbilder under hela dagen så är det väl ganska givet att den där kärran står och väntar.

Åsa och Kina

Kinesiska är ju fint. Någon som kan läsa det här?

Åsa och Johan Bävman och några till från Moment deltar i en utställning i Kina.
Så här ser Åsas presentation ut.
Tydligen kunde man skriva ut "Sydsvenskan" på kinesiska, för det behövde tydligen ingen översättning.
Klicka på den här LÄNKEN , titta på Åsas bilder och försök läs.

Årets sportbild?

Jag såg att någon länkat till den här bilden på facebook och skrivit "Årets Sportbild" och den hade flera "likes" och tumme upp under sig.
...Men jag såg inte vem som var upphovsmannen förrän jag letade upp den på HD:s hemsida.
Fotografen är den duktiga och väldigt trevliga fotografen Johan Persson på Helsingborgs Dagblad.

Bilderna med en fotboll som studsar precis framför ett huvud har man ju sett några gånger, nästan 20 gånger per säsong ungefär, men just den HÄR varianten som Johan har fixat har jag faktiskt aldrig sett förut!

Den här var faktiskt jäkligt rolig och jag har inte sett något lika huvudlöst sedan den HÄR bilden slog igenom för några år sedan.
Så perfekt! Vilken timing!
HÄR kan ni klicka om ni vill se den på HD:s blogg.
Jag undrar om inte Johan kommer kunna ställa en bronsstaty i bokhyllan nästa år!

 Foto: Johan Persson/HD

US Police...

Igår kväll träffade jag en person hemma hos en god kamrat och vi började prata om både det ena och det andra.
Han berättade en lustig historia att han blivit stoppad av polisen i USA när han satt och skulle mäta telefon frekvenser med en apparat i bilen.
Det måste sett otroligt lustigt ut, och han berättade att polisen såg väldigt suspekt ut, men lät det passera mellan raderna.

En nästan liknande historia kunde jag själv förtälja och den utspelade sig i IOWA på landsbygden.
Som jag berättat förut så har jag några besök hos Amish folken i bagaget, och det här var en händelse som jag nästan helt glömt bort, förrän det att jag återberättade den igår igen.

Eftersom folkslaget Amish lever helt utan modern transport så föll det sig rimligen så att jag var den enda som hade bil, och därför också det smidigaste och snabbaste transportmedlet.
De övriga, och vanligaste transporterna i samhället såg ut som nedan, och så här såg även jag själv ut i Februari år 2003.

 

Själva polisepisoden utspelades dock år 2006, när det var lite varmare klimat och några av ungdomarna i samhället bestämt sig för att fånga fisk och tälta vid en sjö.

Lite senare under samma kvällskvist så kläckte en av killarna den geniala idén att fylla en enorm vattenpistol med vatten och smyga på de intet ont anande tältkillarna och ge dem en rejäl vattenblöta i skogspartiet.

Eftersom avståndet var långt och natten var mörk så tog vi således mitt transportmedel, dvs bilen.

Vi rullade mot skogsdungen, fastnade nästan i lervällingen och parkerade till slut på vägkanten medan en av grabbarna hoppade ut ur bilen och begav sig in i skogsdungen med ett rödgult vattengevär i absolut högsta hugg.

Och där satt vi andra kvar i bilen och väntade.

Och väntade...

Till slut var det så mörkt runt omkring oss så vi knappt varken såg eller hörde någonting, förrän det tändes några lampor bakom oss i horisonten.

Den analkande bilen rullade i extremt låg fart, rullade upp lite sakta bakom oss och parkerade liksom vi, halvt nere i dikeskanten.

Lite märkligt beteende mitt i natten tyckte vi och undrade om vi skulle bli rånade, tills vi i mörkret kunde tyda att den bakomvarande bilen faktiskt tillhörde Iowa Police Department.

Efter några minuters stillhet i bilen bakom (det var nog då han kollade upp om vår bil var en stulen dito) så klev en bastant man ur bilen och stegade sakta fram till vår.

Ungefär som i en filmsekvens så kunde man några sekunder skymta en halvrund poliskostym försedd med handklovar, diverse stjärnor och brickor, och med ett svart pistolfodral dinglandes runt midjan, som parkerade sin kroppshydda utanför mitt fönster, och knackade pekfingret på rutan.

Jag tryckte på knappen i dörren. 

Rutan åkte ner med ett sus... bzzzzzzz....

– Good evening... Havin´ some trouble?

– Eh, No, not really.. we are just waiting for a friend who´s gonna play a joke with som friends that are tenting in the woods?

– Playing a joke with som friends in the woods? replikerade den runda polisen och jag insåg att svaret kanske lät lite misstänkt.

Kanske hade det låtit ännu lustigare om jag sagt att vår vän "is carrying a gun, a gigantic water gun! Probably the biggest you have ever seen!"

- Ok! Svarade polisen uppgivet, och stack huvudet in i genom rutan för att kontrollera vilka hattförsedda typer som satt ihopklämda i baksätet. 

Där satt tre killar i 20-25 årsåldern med halmhattar, enfärgade kläder och hänglsen, och som kanske såg lite vilsna ut.

- "Hello Officer!" var orden de i alla fall glatt svarade när han tittade in.

- "Hello boys" sa sheriffen, och ungefär vid den där sekunden insåg han nog att vi inte var några storskurkar som planerade skogsbränder eller dealade droger.

- "Ok, everything all right then!"

- "Ok officer, you are doing a good job" påpekade de tre i baksätet innan han rullade iväg.

Bara minuten senare kom en rejält svettig kille tillbaka från skogspartiet med en tom vattenspruta.

– ""OOh I got´em! The didnt see anything comin! They shouted "who is it??" and I answered "No one" and then I blasted them, and then I ran. I worked up a pretty good sweat in there!"" sa killen medan han pustade och frustade i passagersätet och vi insåg att han hade rätt i att han "worked up a pretty good sweat" eftersom det fullkomligt sprutade droppar från pannan.

- "hahaha, Wanna know what happened to us? ... we got caught be the police", sa en av de tre där bak.

- "Oh really", sa vattensprutsgrabben, "Ok let´s go home!"

 Ryktet spreds i byn att några av killarna blivit nersprutade av vatten under deras camping, de flesta tyckte det var roligt, men vi insåg att det inte var så smart av oss att ta bilen. 

Risken att jag skulle få skulden och således vara inblandad i allt bus var ganska given.

I fortsättningen tog vi hästen. 

Och vagnen.

Det var bättre så. 

Film

För någon månad sedan träffade jag en del skådespelare och filmfolk i Malmö.
Snabba fotograferingar, snabba intervjuer, ut i hotelfoajéer och ut i närliggande gator.
Att jobba snabbt var den dagens melodi.
Så här blev några av de bilderna. Regissören Richard Hobert, Skådespelaren Torkel Pettersson, och den gamle trevliga mannen Sven-Bertil Taube.
Ingen revolution som går till fotohistorien, men i alla fall några bilder som jag tyckte blev ok och jag jag hade ju inget annat nytt att skriva om idag.

 

Bilder i långa banor

Bilder i långa banor kom Anders Hansson förbi och visade ikväll och det är ju inte klokt att man inte tar sig tid att lämna in bilder för utskrift lite oftare.
För det ger en sådan energi och arbetslust när man diskuterar, lägger upp reportage, och sorterar och visar.

Han är en produktiv rackare min kontorskamrat och en och annan hyfsad bild hade han fått till i de där högarna får jag säga.
Ja, ni ser ju själv här hur härligt det ser ut när bilderna rent fysiskt finns att tillgå.
Att vi spenderade några timmar till att titta på bilder var dagens goda nyhet....
 
...Dagens lite sämre nyhet måste jag meddela min andra hälft Åsa här, eftersom hon inte är i stan och kan se vad som hänt med vårt trägolv som ikväll fått sig en smärre demolering.
Det föll sig nämligen så oturligt att hennes World Press Photo pris störtade i golvet, (fattar inte att de satsar på en hel guldtacka som pris och till den levererar världens sämsta låda som faller sönder).
Lyckligtvis har jag ett smidigt fotarbete, och hade jag inte haft det så hade jag nog suttit med ett hack i foten och ett gipspaket detta nu.
Nu har vi däremot ett ungefär en centimeter djupt jack i en av våra golvplankor istället.
Ledsen Åsa... men å andra sidan så kanske det höjer värdet på lägenheten... för hur många har egentligen avtryck från en world press Photo tacka på golvet?

 

Priset då, klarade det sig?
Inte en skråma på det... märks knappt att jag ens tappat det.

Tant

Just det, idag hade ju min gode kamrat Magnus Wennman vernissage med sina tanter på Galleri Kontrast.

Jag hade lite tid över och hann med en snabb förhandsvisning på det i Onsdags när jag var i storstaden. Det såg fint ut!

Hoppas det var ett bra vernissage idag!

I Parken

Igår kväll var jag på Parken i Köpenhamn.
För första gången kändes det som.
För det är lite halvlustigt, med tanke på att jag har varit på både en och två, och kanske tom 20, landskamper på andra sidan sundet under senaste åren, men jag har aldrig sett en enda av dem utan en kamera framför ögat och en dator vi min sida.
Så under gårdagens match mellan Danmark och Sverige så var det således premiär för min del att se andra delar än fotografrummet i den norra hörnan.

Nu gick ju inte den här matchen till historien som något man kommer minnas som en idrottsprestation utöver det vanliga, men däremot kommer man minnas att Parken i Köpenhamn har ETT menu förslag som inte innehåller någon mat över huvud taget.

 

...Och eftersom matchen inte hade speciellt hög unerhållningsfaktor så underhöll jag mig själv genom att fotografera de delar av idrottsarenan som jag aldrig tagit en bild på förut.

 

Kvällens mest lustiga historia måste nog ändå vara den som utspelade sig efter slutsignal då jag själv och mina kamrater sökt oss till närliggade barhäng och därefter ville gå vidare till ännu en bar.

Frågan till kyparen lät således så här: "Vet du någon bra bar i närheten?"

–"Jävisst" svarar han och går iväg...och kommer tillbaka två minuter senare med en korg skivat bröd!

11/11 why not?

....Men varför gnälla på att allt heter 11/11/11 när man istället kan utnyttja minuten till lite kreativitet och glädje.

Untitled from Daniel Nilsson on Vimeo.

Stolt!

På tal om sport och Biskops Arnö!!
Jag läser först och främst om detta här och när jag klickar vidare in HÄR så ser man att Viktor Johansson, en av de otroligt duktiga eleverna från Biskops Arnö som tog sportuppgiften på allvar under min kurs förra året, har fått fina priser både för sitt sportreportage och enskild sport feature.
Då blir man extra stolt över att ha fått äran att gå igenom hans arbete på skolan!
Extra glad blev man ju igår när man träffade honom lite hastigt på skolan och fick hälsningen "hallå min favoritföreläsare!"

STORT GRATTIS  TILL PRISERNA VIKTOR!
Ni kan se mer av hans fina arbete HÄR!

Remote

Härlig kyla på Biskops Arnö i kombination med sol, mycket frågor från eleverna och en demonstration om sportfotografi.
Det gjorde denna dagen till en fin dag.
Frågan är bara om eleverna förstod min obegripliga skånska men det lär jag kanske märka om två veckor när jag återvänder och skall se titta på deras arbeten. Om de har fotograferat något annat än sport så borde jag kanske pratat engelska.
Men huvudsaken är egentligen inte att de förstod vad jag sa, utan förstod vad jag visade.

Jonas Berggren i bakgrunden gjorde skäl för den fotografiska termen, "en fluga på väggen", då ingen av eleverna ens märkte att det var en fotograf i rummet som knäppte en bild.
För ni ser ju själv hur smidigt han gömt Pocket Wizard Remote controllen och inte en enda märker att han knäpper av...

...och Remote kameran fungerade!  

Sport

Har landat i huvudstaden och det luktade inte hallon på centralstationen kan jag tala om.
Ikväll träffar jag min gode vän praktikanten och imorgon visar jag sportfotografi på ön i Mälaren.

Det blir således en kort visit här uppe.

På tal om sport, den här filmen filmade jag förra sommaren och det var inte grisfotboll det inte.

fix och gig

Idag är det mycket småfix på min "att-göra-lista".

En av punkterna är ett sk "gig", eller föreläsning, som måste uppdateras.
Ut med lite gamla bilder och in med lite nya.
På Onsdag är jag tillbaka på Nordens Fotoskola och undervisar dem i allt jag kan om sportfotografins möjligheter, problem, glädje och betydelse.
Det skall bli fint det.
Den här bilden då: Ja, den är från en sportskola i Kina.
Det reportage blev bra tyckte jag, trots att det var ett tag sen, så den får allt vara kvar i föreläsningen. 

49 sekunder

49 sekunder!
Det var vad jag fått ihop på 2 timmar och 20 minuter.
Det var ju fanken vad det där programmet hänger sig stup i varje kvart.
Antingen så är det demo versionen eller min dator som har spöken inneboende, men hur skall man kunna jobba när den skall tänka i fem minuter för varje lite funktion man gör.
Nä, nu orkar jag inte längre.
Datorn får vila tills imorgon.

Clipp and Cut

Jag laddar ner en test version av Final Cut.
Tjejen min har redan provat den, och för några veckor sedan fick jag förtroendet av henne att gå loss och fixa lite i hennes film.
Inget märkvärdigt jag testade, snitsa upp lite ljud som hackade, men bara känslan av att sätta sig med programmet var ju fint.
...Och sen helt plötsligt hade det gått fem timmar, och man märker att man småfixar bara för att ljudfixet skall funka riktigt bra, och för att man lärt sig något nytt, och för att det är så jävla roligt.
Nu är det dags att fixa ihop nåt eget.. och jag räknar med att jag får ta hjälp av Åsa när det hänger sig. Det är en fördel jag har här hemma, att jag har ett proffs att fråga.

Men kolla på den här skärmdumpen där uppe i höger hörn?
Klockan står ju för fanken på 22.38 och jag har ju inte lagt in en enda bild eller något ljud.
Ja, men vad gör det? svarar jag mig själv... jag har hela natten på mig, och det här är ju den bästa tiden att jobba med sånt här!
En kopp kvällskaffe och lite godis bredvid.  Det är fint det.
Klipplinjen är tom.
Snart är den full.

Trappan?

Ja, det kvittar ju att det här egentligen är en reklam... den gör ju folk glada!
Och mig glad också!
Kolla själv!

Boll ?

Kan det här vara något?

Det här kanske man kan montera in i bollarna på fotbolls- eller handbolls VM...
Då snackar vi close-up action !

På Resa IIIIII - Bra väska!

Se här!
Vilken otroligt ful bild jag bidrar med till den här bloggen idag, men bättre bild än så här hann jag faktiskt inte förmå mig att ta när jag slängde upp telefonen för att visa att min eminenta röda väska lyckades med konststycket att knipa förstaplatsen idag.
Han var först av bandet av alla, och det har han inte varit på flera år!
Bra jobbat väskan!
Kanske har du haft lite tid att vässa formen nu när det faktiskt var några månader sedan du var ute och flög!

 

Bara en timme tidigare än min väskas snabbleverans, dvs efter min första mellanlandning i Zurich, hörde jag en bekant röst bakom min rygg ropa mitt namn "Daniel !!"

...och precis på stolen bredvid mig på Zürichs flygplats sitter min fina vän Emma Larsson!

Hur stora är de oddsen egentligen...

Ja, ungefär lika små som att vinna en miljon på triss ungefär!

Emma kom från ett land, jag från ett annat, och vi ses ovetandes om varandra, på Gate 63 i väntan på samma plan till Köpenhamn. 

Världen är lite som man säger men Zürichs flygplats är tydligen mindre!

Den här epsioden utspelades ju för någon timme sedan, men nu då.. ja, nu har jag checkat in i hemmet igen!

På Resa IIIII - Room with a view

Någon vidare havsutsikt var det inte den här gången, och hade man varit kontorsfetischist så kanske man hade gillat den här utsikten.
Det gör inte jag, så jag nöjer mig med att inte spendera så värst mycket tid med att titta ut.
Den såg inte så roligt ut att sitta i den där byggnaden visserligen, och jag är ganska glad för att jag har ett roligt jobb som jag inte skulle vilja byta bort mot nåt annat.
De få människor jag såg i byggnaden mitt emot verkade uppslukade med papper och pärmar.
På tal om det så skall jag i detta nu bege mig ut i myllret och köpa mig och min kollega en pint, som vi kan knäcka framför datorn medan vi jobbar vidare.
Idag var en bra dag förresten.
Resultatet av den får ni fortfarande inte se riktigt ännu.
Imorgon åker vi hem. 

PÅ RESA IIII - Olsno Hill och kvinsvi?

Kanske är vi lättroade men vi tycker faktiskt det är väldigt underhållande att min nya GPS, som trots allt är så duktig och hittar överallt, har ganska sparsamma och inte så goda kunskaper i engelskt uttal.

För medan de här två gatorna som den skall leda oss till går under stavningen "Old Snow Hill" och "Queens Way", får vi istället det istället berättat för oss att de där gatornas namn uttalas på ett helt annat sätt.

På Resa III - I väntan på Stålmannen.

Skall jag vara helt ärlig så trodde jag knappt att Stålmannens omklädningsrum existerade längre....

Det var länge sedan man såg en sådan här manick. 

Finns det internet i dem?

På Resa II - manuellt.

Jag kör alltid manuellt. På kameran. Och på bilen också visserligen.
Det här med automatik känns lite som att fuska.
Men just i detta fallet bokade jag fel.
Jag skulle ju haft en automatisk.
Ratten sitter nämligen i detta land till höger och växelspak till vänster.
Men när det visar sig att det kostar lika mycket per dag att uppgradera till en modell som växlar själv, som det kostar för hela den här bilhyran totalt, så känns det som att jag kanske kan klara mig med växel.
Jag får faktiskt således stå ut med att jag slår högerhanden i förardörren varje gång jag skall växla för att försöka komma åt en växelspak som jag faktiskt skall styra med vänsternäven.

Rödhök

Jag har inte tittat i dagens tidning, eftersom man på mitt förra inlägg kan utläsa att jag inte befinner mig inom Sveriges gränser, men jag har ett internet där jag nu läser att mitt och Malin Franssons reportage om Malmös ishockeylag Mif Redhawks är publicerat idag.
Den som vill läsa om lagets nya storsatsning för att ta sig tillbaka till det som brukar kallas ishockeyns finrum, kan ju göra det med ett klick HÄR.
Och om man vill se några av bilderna till det reportaget så är det ju bara att rulla scrolla ner här på bloggen och titta.

När man bevakar ishockey så är det många gånger en fröjd.
Visserligen så har även ishockeyklubbarna sina aviga sidor och dåliga egenskaper, och det här reportaget är ju inte gjort om ett lag i den högsta divisionen, men de skall ändå ha en eloge för är att det egentligen inte är så märkvärdigt att det kommer journalister och fotografer på besök.
Fri access till omklädningsrum, träningshallar och spelare är inget som anses som något konstigt om man bara tar kontakt i en ansenlig god tid i förväg.
Det är ju självfallet förståeligt att vissa fotbollsklubbar möjligen inte kunnat få en lugn stund om de hade varit mer öppna, men jag ser inte någon som helst problematik i att fler klubbar, även i andra sporter, skulle kunna säga att "Ok, idag kan ni komma in och göra reportaget" och sen hade man varit nöjd med det och hade kunnat släppa det.
Får man bara accessen så gör man ett hyfsat ok jobb ganska snabbt.
Numera är det locket på och stängda dörrar som verkar vara melodin i de flesta klubbar som spelar på en rimligt hög nivå.
Fler borde lära av ishockeyn.
Nu har jag aldrig bevakat NHL, men jag har hört att relation mot media är väldigt bra.
Ishockeyns mediapolicy är något som borde skickas ut i en manual till fotbollsklubbar.

 

 

På Resa I

Under Lördagsmorgonen inmundigade jag det som brukar kallas dagens viktigaste mål på Kastrups flygplats klockan 04.43 med tjusig utsikt över en dimmig startplatta fylld med flygplan.
Den eminenta morgonmåltiden bestod av en kaffe med uppvispad mjölk och fluffig bulle med franskt namn för det är väl ungefär den mängden mat som jag är kapabel på att få i mig under den tiden på morgonkvisten.
Min bordsgranne som slog sig ner på bordet bredvid dukade upp med morgonöl, morgonsnaps och diverse smörebröd med räkor, laxar, och baconremsor. Han var hungrig och sugen på nåt smarrigt och det såg man på hans leeende också när han hällde upp dryckerna i glasen för ändamålet.
Den där delikatess tallriken kanske hade varit god, men kanske 6-7 timmar senare än nämnda klockslag.
Två mellanlandningar senare (där jag känner mig lycklig att jag har egenskapen av att klara sova på flygplan) så landade jag där jag skulle och vad jag skall göra kan jag ju inte riktigt tala om ännu i alla fall.