Eftersom jag allt som oftast anser mig som en ganska hygglig kille så undrar jag varför jag ibland visar upp en annan sida mot mina vänner. Den hemska sidan, när jag blir så enormt så taskig ??Både Wennman och Junior-Joel är oftast ganska snälla och kamratliga.
De vill träffas när jag är i storstan och bjuder in på lite vänskaplig sqaush för att vi skall ha roligt och umgås.
...och så låter jag dem bara vinna ETT ENDA set på en och en halv timme.
Jag blir arg på mig själv. Varför är jag så taskig mot dem?
Jag kanske slog för hårt? Men då ber jag om ursäkt. Det skall inte upprepas nästa gång.De som vill fråga Wennman hur det känns att vinna något set över huvud taget kanske borde överväga att ställa en sådan fråga.
Han kan tyvärr inte svara på den.
Joel hade en liten förhoppning om att vända den senaste icke avslutade matchen men eftersom min ryggkota idag låg på rätt position i ryggraden så avgjordes förra matchen ganska snabbt.Bra kämpat grabbar.
Men satan vad taskig jag känner mig.
Kanske borde man dra en squash-repa med den där "riktiga journalisten" i Malmö. Men senast kände jag ju mig oerhört taskig även mot honom...
Senast vågade han sig inte in i kuben på en hel vecka. Han darrade vid blotta tanken.
2 kommentarer:
Om jag vart dom där gubbarna nu så hade privattränare från Kina suttit på flyget till Sverige nu.
Vi har beställt en! Den grymmast av dem alla är på väg hit! haha!
Skicka en kommentar