fredag 19 februari 2010

le medal´ de bronze


Vissa saker kan bara bli bättre och en del saker har verkligen förbättrats sen OS i Turin för fyra år sen.
Bland annat så behöver man inte åka till en annan stad för en prisutdelning (vi har som sagt lyxen att ha den direkt utanför vår balkong nu) och precis när racen är klara så håvas det fram en prispall tillverkad av gammal hederlig kanadensisk ek, så att det trots allt blir en liten ceremoni i backen.
Dessa bilder brukar visserligen inte bli speciellt roliga, men ändå, de måste knäppas.
Direkt när den sista åkaren har passerat linjen så öppnar fotochefen grinden in till målområdet och siste man in får den sämsta platsen.
Nej, riktigt så är det inte.
Området är stort och det är inga problem att fixa blomsterbilder, men det roliga är ju trots allt när de gått ner för pallen och man kan göra något annat.
Ungefär så här kan det se ut: Det var starkt av tärnabytösen att fixa till en bronspeng även om amerikanskan Vonn slog en rejäl vurpa i sitt sista åk och möjligen hade kirrat guldet om hon stått på benen.
Min utsikt under dagen var en backe upp och en backe ner.
Här, på denna lilla fläck, stod vi och trängdes och försökte få den lilla grinden längst upp på kröken på bild.
Några sjönk ner i snön emellanåt och rätt som det var så försvann ett stativ ner i lössnö. Det är sånt som händer i backen. Det är bara att gilla läget.
Om två timmar är det dags för Medal Plaza.. igen.
Det händer grejor på detta OS.
Sitter vi still och tar det lugnt här i vancouver...? jag tror inte det va.

Inga kommentarer: