Welcome to Sochi - the movie

Nu skall jag berätta hur det går till när man landar i Sochi kl. 02.00 en natt mellan Tisdag och Onsdag.

Som vanligt på dessa Olympiska evenemang hämtar man ut sin ackreditering och får den tjusigt laminerad och därefter väntade en överraskning som faktiskt inte var helt oväntad.

- "Eh, vi hittar inte ditt boende.. vad sa du nu att ditt hotell hette igen?" var den respons jag fick av damen som hade fått i uppgift att vara expert på "accomodation" och efter många om och mycket letande letande fanns till slut även byggnad 24 med på en karta tillsammans med en bokning, och även ett förslag på vilken buss jag skulle ta för att komma dit.

- Du tar bussen till Gorki, när busschauffören har stannat på Marriott hotell så väntar du två hållplatser till och sedan hoppar du av.
Denna instruktion hade fungerat föredömligt om busschauffören faktiskt hade stannat på de hållplatser som han var förslagen.

När mina polska busskamrater frågar mig en timme senare var jag skall bo så meddelade jag vänligt att jag väntade på Hållplats Marriott och 2 hållplatser senare skulle jag bege mig av, varefter de meddelar att vi passerat Marriot för 10 minuter sedan och nu var på väg till nästa lilla stadsdel.

Den här chaffisen behagade inte stanna på någon hållplats alls men fick därefter bita i det sura bildäcket, vända på bussen och tuta tillbaka mig samma sträcka en gång till när han släppt av det polska gänget.

Väl på rätt busshållplats fann jag två volontärer som inte alls hade en aning om var nummer 24 låg och deras kunskaper i språket engelska var inte på högskolenivå.
Men de var i alla fall glada och vinkade kl . 03.00 på natten.

Sluttligen fann jag min karta som var tänkt att visa mig rätt, och efter en lång promenad på en öde mörk gata fann jag således nummer 24 både stängd och låst.
En uniformerad herre föreslog att jag skulle finna nummer 33 för en reception och i nummer 33:s reception föreslog en uniformerad herre att jag skulle finna nummer 7 för en reception.
I nummer 7:s reception fanns en kvinna som berättade att på nummer 24 skulle jag visst inte ha min bostad för det hotellet var numera stängt och skickade därför upp mig på nummer 7 med det trevliga beskedet "You have your own room, there will be no one else to share it with you". Vad bra, för det är kanske tanken när man beställer ett single-room.
När jag sedan tog mitt rum i besittning runt 05.30 snåret så inledde jag med det som man i annat fall brukar avsluta med under de sista dagarna... dvs sova.
 Vill man se hur hela det där spektaklet gick till så kan man bara klicka på PLAY.