36 pannor

I kösystemet framför mig står en biffig man och checkar in en väska på 24 kg.
Damen i kassan pekar surt på vågsiffrorna och säger "aj, aj, fire kilo før möje".
"Kan du vaje ditt handbagage åsså?"

Helvete!
Jag har hamnat med en surkärring, En viktpolis och surtant som håller benhårt på reglementet.
En såndär jäkel som är sur om man ligger ett kilo över.
Jag gratulerar mig själv till dåligt val av kö.

Jag slår en hastig blick ner på min stora röda som jag formligen fick hoppa på för att kunna stänga.
Samtidigt fick jag ett telefonsamtal utan ringsignal och jag pratade med någon som inte fanns i luren.
"Gå före ni", säger jag till dem bakom.
Några sekunder senare har jag, smidigt som en puma, bytt kassa till en dam som ler mot sina kunder.

Mannen med kilona för mycket står nu på ett annat band och väger sitt handbagage.
"12 kg, "man får bara ha 10".
Han kliar sig i huvudet.

Jag rullar sakta mot den leende damen när kassan med surtanten blir ledig igen. Hon vinkar fram mig.
FAN.
Upp med den röda. 24 pannor på den.
"För möje" säger hon.
"ja, jag vet" replikerar jag samtidigt som jag hivar upp ytterligare en.
12 pannor på nästa.

"36 kilo. Var skall du åka?"
"Kanada"
"Ok, då får man ha två väskor med 23 kg styck och ett handbagage med 8 kilo"

Tjing tjing! Ratt igenom ! kronor i övervikt: 0!
Handbaget åkte aldrig upp på vågen. Där låg bara tre kamerahus och några objektiv i den väskan.

Det är som man säger... "Lätt!" att åka till amerika.