Det börjar bli en vana

Vi är två på skidskytte även idag.
Den alpina tävlingen väljer att avstå från tävlande för tredje gången och det skall bli oerhört intressant att se hur mycket alpint vi kommer få göra i slutet på mästerskapet.
Kanske inget alls.. om det fortsätter snöa.
Dagens höjdare stod Herr Ferry för.
Idag var det min lott att stå i målfållan och jag och Kung Jonas på DN stod och småpratade varann i fållan och följde skyttet på storbilds Tv:n.
Pang, pang och så var Ferry uppe i ledning.
"Oj fan det blir nog guld idag med".
En riktig skräll kan man nog påstå, och hade man satt en hundring på Ferry skulle man nog fått en hacka tillbaka.
Runt 16-snåret var vi tillbaka i Whistlers presscenter efter dagens guldskörd.
Vi käkade en kycklinggryta som såg ut som något som hunden kastat upp, vi fixade biljetter till medaljceremonin, och begav oss hem och bytade om.
Vi var hemma i en hel timme och sen var det dags för medaljen. Ferry verkar vara en bra kille, och en sån som sk bjuder på sig själva. Efter att han fått guldet runt halsen så beger sig de tre medaljörerna bort mot den väntade fotografhorden och Ferry blev som tokig. Han sprang runt till den ena och den andra och när han hörde att det tom befann sig några svenskar i fotodiket så utropade han "Jasså, där var en till" och så svävade han iväg med ännu en ny pose.
Han var inte bara glad, men även ganska genialisk eftersom han inser att bilderna inte bara blir bättre, utan även lite roligare när man gör nåt kul. Även om det på denna bilden är österrikaren som slår klackarna i taket.
Någon frågar herr Ferry: "Blir du inte trött på alla frågor och vara så uppassad av media hela dagen?"
"Nä, jag är väluppfostrad" blir hans svar. "Vill någon prata så pratar jag på, och vill man ta en bild så kan man göra det. Jag är kvar till ni är klara"
Helt plötsligt känns Ferry mer och mer som en jävla trevlig kille.