tisdag 16 februari 2010

Det regnar guld


När jag får ett sms av donnan som förtäljer att Charlotte Kalla har tagit guld så sitter jag 100 meter upp i en störtloppsbacke och fotograferar flygande skidåkare.
Så kan det gå.

Alpint är inte min cup of tea men det funkade nog det här också.
Jag traskade upp 100 meter i backen så jag hade utsikt över de sista portarna och snabbt kunde snurra på en femöring och få målgången också.

Bredvid mig stod en amerikan som frös och allt som oftast råkade ställa sig ivägen för funktionärerna som vill ha fri sikt över mållinjen.
Under mig står några norrmänn som jag börjar diskutera medaljregn med.
"Vi har ett silver" säger dem.
"Jaja, vi tog precis ett guld" säger jag och de svarar på sjungande norska "jaaa jaaa", och skiner senare upp som två norska solar när baggen Svindal rullar in med bästa tiden för dagen.
"hej på dej" säger de förnöjt och beger sig neråt från backen med sina lusekoftor fladdrande i solen.
Svindal får respass till andraplatsen och jag känner mig oerhört skadeglad när jag träffar dem igen och känner att jag inte behöver säga mer än ordet "silver".
Det räcker.
Jag får ett skratt till svar.
De har inga hard feelings för det. Två silver är ju inte så dumt.

För svenskarna gick det sådär i backen.
Järbyn glömde att bromsa och susade in i planket och det var nog det roligaste som hände för den fotografiska bitens del.
Kvällen gick annars ganska lugnt till.
Den olympiska prispallen är belägen 20 meter från vårt fönster.
Nisse fixar två plåtar till prisutdelningen som vi tydligen måste ha och det känns stort det här.
Som Gunde brukar säga "Det är ståpäls" när den svenska fanan blåser i vinden, även om den är utdragen av en ram, men va gör det och du gamla du fria rivs av, om än i en förkortade version. Vi kör en myskväll.
En fet pepperoni pizza, några canadian pilsner, bildjobb och bildvisning.
Jag inviger badkaret och bubblar lite.
Nisse lirar musik och man inser att man behöver en lugn kväll ibland.
Hur mysigt är inte detta.
Utanför det nedre fönstret till höger flammar OS-elden utanför vår balkong och fryser vi på rummet så får vi in lite olympisk värme.
.

2 kommentarer:

Johan Hansson sa...

Fantastisk härliga bilder. Är inte Järbyn i hjälm väldigt lik Bert Karlsson som ung?

Daniel Nilsson sa...

Tack som fan Johan!
Bert Karlsson look-a-liken har jag aldrig tänkt på men nu när du säger det så.. haha!