På OS med Ivarsson

Det är ju inte klokt vad tiden går...
Det var nästan på dagen fyra år sen man satte sina snöiga kängor och stegjärn på vita backar under OS i Turin och om exakt en vecka är det dags att plöja snö igen.
Häromdagen spanade jag igenom en av mina gamla mappar som heter "OS turist bilder 2006" och jag måste ge mig själv en eloge som plåtar så mycket med min lilla digitalkamera.
"Bra initiativ Daniel"
"Tack Daniel"
För att lite trissa upp ångan och längta lite så var det inte dumt att få en dos av lite flashbacks från senast det begav sig i backarna.

Bla utspelades följande episod under en av dagarna i bergen under det senaste vinter spelet... Min gode vän och kollega herr Ivarsson på det rosa bladet hade nöjet att ha sin bosättning fem minuters gångväg från den alpina backen.
Själv bodde vi en timmes bilfärd därifrån, och om man åkte genom berg och djupa dalar, så kunde man hitta vår bosättning. I Frankrike.
Det tog sin tid att ta sig dit där varje dag kan jag tala om.
Eftersom vi skulle vara i backen redan kl åtta nästa morgon så erbjöd herr Ivarsson mig vänligt en plats i en av de två sängarna han förfogade över på sitt hotellrum och jag tackade jag för vänligheten samtidigt som jag kom på en lysande idé.
Ost, parmaskinka och vin!
Genialt!
Just den här kvällen var vi, hur otroligt det än låter, lediga!

Inte en enda svenska deltagare skulle åka varken på längden eller höjden och efter intensiva dagar så tyckte vi att vi var värda en paus i maskineriet.
Vi jobbade klart för dagen, införskaffade delikatesserna i en prima italiensk delikatessaffär och fick för oss att vi bara snabbt skulle spana igenom schemat för att kolla så vi inte missade något av värde.
"Hmmm... Freestyle! kan det vara något?" frågade jag Ivarsson medan jag insåg att han såg lite tveksam ut.
"Kom igen nu, tävlingen börjar kl 19. Vi tar några bilder och sen är vi tillbaka lagom till ca 21-snåret. Då korkar vi upp vinaren"
Ivarsson går med på rycket till backen och med påsar fyllda med det ena och det andra i delikatessväg så sätter vi oss på en press buss.

Framme på platsen beger vi oss upp i backen och när vi intagit vår plats så börjar det lite lätt att snöa.
Efter ytterligare några minuter snöar det inte lite.
Det fullkomligt vräker.
Inom loppet av ca 30 minuter kan man knappt se banan och från högtalarna ljuder följande toner "pga snön så skjuter vi upp tävlingen till kl 20"

"Fan" säger Ivarsson, "Skall vi inte bege oss tillbaka?"
"Neej" replikerar jag, "Om vi tar lite bilder i en halvtimme så är vi ändå hemma vid tio-snåret".
Ivarsson ger med sig igen... Vi stannar en stund till.
Men han började se lite insnöad ut.
Nästa meddelande kommer kl 20.
"Pga fortsatt snö skjuter vi upp tävligen till kl 20.30"
Ok, det är bara en halvtimme extra så det kan vi väl vänta.
När urverket slår 20.30 och det börjar närma sig start, även om det verkar vara en omöjlighet pga vädertillståndet, så kommer det tredje meddelandet "Pga för mycket snö skjuter vi upp tävligen till imorgon"
jaha. Mot pressbussen igen.
"Nu drar vi hem o tar oss lite vin va?"
Det var inte så lätt som det borde vara.
Utanför presstältet stod följande pressbuss och väntade. Den stod halvvägs ner i ett dike och där hade den stått den senaste timmen.
Lite längre ner i backen stod ytterligare några bussar till och spann med sina däck för att inte komma någonstans. Varken upp eller ner. Hej och hå, sa vi och hittade till slut en liten minubuss som var det enda transportmedel som hade två platser kvar för två frusna fotografer. Och i den lilla minibussen satt vi. Med fina italienska vinflaskor och utan korköppnare. Med god Ost som vi inte ville packa upp ur dess fina paket och kladda med i bilen.
Vi satt kvar.
Länge.
Länge.
Tills vi efter några timmar till slut rullade iväg till ytterligare ett annat ställe där ännu en annan buss väntade.
Där hamnade Ivarsson på en film från min lilla digitalkamera men på grund av för grovt språk och diverse svordomar så censureras denna film.
Man vet ju inte hur många barn som läser denna blogg.
Däremot så bjuder jag med glädje på denna bild som togs 02.45 på natten då vi ramlade in på Ivarssons hotell rum, Korkade upp vinet, öppnade osten och vi orkade inte fanken inte ens ta av oss lånkallingarna.
Det var nog den godaste osten vi käkat.
och vinet var inte dumt det heller.