Vakter och andra soldater

Överallt.
De gröna vakterna. Som statyer övervakar dem varenda litet snedsprång vi gör. Men de ingriper aldrig. De bara står där, nästan fastskruvade med en hård granitbult. De reagerar oftast inte när de blir plåtade men ibland de kan sätta upp en näve framför ansiktet för att markera att "jag inte vill vara med", liksom.Kineserna med de blå kläderna är desto bättre. Oftast på sådana här evenemang så brukar det vara folk som är sura, bittra eller inte har någon koll alls. Kineserna verkar ha slagit på den stora rekryterings maskinen och fått tag i ganska bra personal i år. Alla talar engelska! Bara det! Frågar man efter vägen så nöjer de sig inte med att peka, de går helt enkelt med och visar så att man inte skall komma fel. Fantastiskt! Det är ju inte att jämföra med de gånger man varit i Ryssland då man ofta får ett "Njet" kastat rakt upp i skallen och när man fortsätter förklara på engelska så får man ännu ett "Njet"!
Här däremot... är det bara fina mjuka bokstäver som man får tillbaka "sorry sorry", "I help you" "ok ok ok". De fixar och donar och hjälper. Hela tiden. Folken i de blå kläderna. De är också överallt. Silver i dag för övrigt. ALU-aren fixade cykelturen och bilderna. Inte mycket svenskar annars ikväll så själv stack jag på fäktning.
Imorgon skall jag gå och lämna tillbaka en lånekamera som jag lånat av Canon. Det känns inte så bra att lämna tillbaka den. Den är trasig nu. Men de får skylla sig själva. De har ju behållit mina egna kameror i tre dagar för rengörning. Sååå skitiga var de inte.