Brasilien 17 - Messi, vidvinkel och nummer 25

Efter dagens utflykt till suburbia så hade vi även några små ärenden att fixa på Maracanã-stadion.
(klart man har några ärenden till en av världens största fotbollsarena sådär mitt på dagen, som att gå till Konsum och köpa mjölk ungefär)

Vårt mål var inte superavancerat, men eftersom jag och Henrik planerar våra dagar bra så insåg vi att det kunde vara lämpligt att hämta ut våra biljetter till morgondagens match redan idag, samt hämta ut min fotografiska väst som jag så fint skall få äran att bära under hela VM.

Jag fick nr 25 och till detta VM får vi bära färgen orange.
Under VM i Tyskland var det grön.
Dock vet jag redan nu att västen kommer lukta lika illa som den gröna efter en månad i strålande solsken.

När jag hämtat ut mitt orangea klädesplagg hamnade vi mitt i Argentinas presskonferens men eftersom inte jag hade några större ärenden på den och endast hade med mig en vidvinkel så fördrev jag tiden med att ta igen lite tid med min gode vän och kollega på TT, Jonas Ekströmer.
Det var alldeles för länge sedan jag träffade den mannen.

Vi mindes och skrattade direkt åt våra fina resor till Ryssland och alla mystiska platser vi varit och arbetat på tillsammans och jag hoppas man hinner hooka upp med honom på en lunch eller middag innan han beger sig hemåt.

Så här såg det ut på presskonferensen då i princip hela fotografkåren trängdes i trappan under de fem minuter vi fick vara på plats.
Men det kvittade ju för min del, jag satte mig bredvid Jonas för han hade ordnat plats i de stora svarta sköna stolarna.

Och ni ser ju själv hur resultatet av det här blev, presskonferens med vidvinkel, det går inte till fotohistorien.

Men jag lade inte ner någon större energi på det där.
Presskonferenser är ju inget att jaga efter om man vill ha bra bilder.

5 minuter senare tyckte man att det smattrade så mycket i lokalen, vilket ledde till att man inte kunde höra hur förbundskaptenen tänkt sig lagets hemliga formationer och just därför åkte den kameraförsedda halvan av presskonferensens deltagare ut.

Vi lotsades istället genom underjorden till det heligaste gräset i Brasilien.
Det där som är grönare än någon annanstans.

Och där radade vi ännu en gång upp oss pliktskyldigt, iklädda vår orange arbetsmundering och våra verktyg i händerna.
Här ser man också att Ekströmer på TT är lite flitigare än alla andra och arbetar tjusigt där i mitten.

Och här nedan är han igång igen.
Maracanã visade sig vara en himla tjusig plats och det bästa av allt är ju att det är minst 20 meter från oss fotografer till den högljudda publiken som kommer sitta bakom.
Bara en sådan sak är ju helt perfekt då man under dessa matcher inte riskerar att få en dator tvättad i öl från överförfriskade supportrar eller en vuvuzela upptryckt i vänstra örat.

Och här kan man åter igen ta del av det faktum att vi fotografer är en väntande församling.
Här står nämligen hela gruppen således igen och väntar på att Messi och hans kamrater skulle värma upp sina ben och kroppar inför morgondagens match på samma stadion.

Och så ännu en gång blev vi bortskickade... men denna gången fick vi stanna 15 minuter och det är precis så det fungerar på de här mästerskapen.

5 minuter där, 10 minuter där, och hela 15 minuter när det vankas träning.

Min vidvinkelkamera gjorde ingen människa glad under Argentinas träning heller, men min Argentinska kamrat i Malmö hade nog undrat vad jag höll på med om jag inte bjöd honom på en bild på Messi här på bloggen i alla fall.

Men som man kan se så är det ju inte ens nära med mitt objektiv och det här går ju inte till fotohistorien som den främsta träningsbilden någonsin heller.
Är det Messi förresten ?  Jag låter min argentinska kamrat avgöra.

Likt en samling orangea arbetare från gatukontoret skulle man kunna tro att gruppen senare samlades i lunchrummet för att packa upp och äta sina medhavda matlådor med ost- och skinksmörgåsar.

Och återgår man till verkligheten så kan man se att pressrummet på Maracanã så stort så det inte är sant och då har jag ändå sett ett och annat pressrum i mina dagar.
Jag har gått en liten bit i det, men jag har fortfarande har jag inte ens sett var det tar slut.

Den här liraren hade i alla fall hittat pressummets bästa plats, och den här lilla gruppen med fatboys står ju oerhört fint placerat precis på den plats där vi fotografer äntrar pressrummet tillbaka från det grönare gräset på arenan...

 ...och just för den sakens skull var jag tvungen att se hur Niklas på Bildbyrån och GP-Balkander såg ut från just vinkeln i en såndär skön soffa.

..Och så var en dag i Rio De janeiro till ända och hade det inte varit fotboll på TV med ett mysigt café utanför min lägenhet så hade dagen slutat redan där.
Nu blev det ännu en burgare på ett hamburger-café, en hemmagjord sådan, och lite VM-match på tv:n som fick runda av den här Lördagskvällen.

Imorgon är det en ny dag.
Då skall det spelas boll igen.