Brasilien 14 - Mitt hem är min Rio-borg

De första tio dagarna under den här turen kuskade vi runt på diverse olika hotell men i Tisdags checkade jag som tidigare nämnts in hos Antònio, som jag hyr ett rum av i stadsdelen Flamenco.
Det är här jag skall ha min förnämliga inkvartering under de återstående fem veckorna.
På åttonde våningen.

Det är inte stort, det kan jag lova, men det är billigt och eftersom jag själv befinner mig i facket frilansfotograf så ställer jag inte några högre krav.
Jag är ju nästan aldrig hemma ändå.

Jag har en säng, en dusch, bredband (om än lite segt ibland), några hängmattor i lägenheten och två katter som sällskap.
Det är ju "good enough", som man så ofta brukar säga i mediavärlden numera.

Antònio, som jag hyr rummet av, är en trevlig kille och arbetar som independent journalist/ fotograf med fokus att bevaka manifestationerna under VM.
Han har redan lovat att jag kan hänga med honom ut någon dag och det känns ju som att det är svårt att misslyckas med det jobbet då.

Just nu sitter han och skickar bilder från demonstratiorna på Copacabana igår.
Själv var jag i stadsdelen Tijuca igår, och det kommer man se i DN och Sydsvenskan imorgon.

Här har vi förresten mitt förnämliga sovrum / kontor där jag just i detta nu arbetar på mitt gigantiska skrivbord med äkta marmorskiva ackompanjerad av kontorssol som uppfyller alla ergonomiska krav på bra och tillförlitlig arbetsställning.
Samtidigt avnjuter jag Australien - Chile på min 45 tums tv på ett avstånd som inom kort kommer ge mig en ganska säker nackspärr.
Och på bilden ser att jag redan hunnit stöka till igen trots att städerskan faktiskt var här förut idag och rensade.

Här kommer förresten de två katterna in i bilden också...

De två rackarna, som jag inte minns namnen på, brukar komma in och hälsa på när jag arbetar och vilja bli klappade bakom örat.
Då lägger de sig fint under stolen och låter mig fortsätta jobba.
Ja, ni ser ju på den enda rackaren, han har redan lagt sig där på min ryggsäck bakom stolen.
Imorse tryckte de upp dörren och stod och tittade på mig förundrat när jag snarkade efter en lång arbetsdag igår.

Eftersom dagen, och natten för den delen, blev lång igår så har jag nästan tagit en "day off" idag, och det behövs ju ibland när man sätter både kamerorna och sina egna batterier på laddning.
Trots allt så skall jag vara här i 45 dagar och då kan man ju inte arbeta varje dag.

Jag har inte rört mig många meter utanför hemmet och inledde dagen med en brunch på det gyllene M:et, (ok, jag var hungrig och behövde ett säkert kort) och därefter inkvartade jag mig i hängmattan.
Där somnade jag sedan gott med datorn i knät, mitt i en konversation på Facebook, och vaknade utan att ha sett en enda minut av Holland-Spanien.
Men det kvittar, jag behövde min vila idag.

Här ser man de små rackarna igen och "vardagsrummet i annan vinkel" som mäklarna så tjusigt brukar säga i sina storsäljande bostadsannonser.

Som man också kan se vid vardadsrumsbordets ände så har jag varit och storhandlat idag för imorgon anländer mina svenska kamrater Dragan och Viktor.
Då kan jag överraska dem med att jag redan införskaffat sådant som kan var nödvändigt att ha i skafferiet, och sådana saker man brukar storhandla när man är utomlands... dvs vatten, öl, nötter och pringles-chips.

Frukost då? Äh, det orkar jag inte äta hemma, jag har hittat ett fint ställe här nere på hörnan där jag köper frukost. Juicen där går ju inte av för hackor kan jag lova.
De är fanken experter på färskpressad juice i det här landet.

Imorgon då? Ja, då är det dags för arbete igen och sen börjar det närma sig matchdags i Rio också för den delen.
Argentina - Bosninen blir min premiärmatch.
Jag har valt läktarplats på den. Det ser jag fram emot.
Hänger man med här på bloggen så kanske man någon dag även kan få se utsikten från rummet.